PURA VIDA

Som ni vet var jag i Costa Rica för lite mer än en vecka sen, har knappt hunnit reflektera o kolla igenom mina bilder, förräns ikväll.. Vart ska jag börja?? Detta kommer bli Sveriges längsta blogginlägg (haha..) YOU READY???

Jag var där med ett gäng från Sverige och vi hade jättetrevligt, till en början.. Först möttes vi upp i San Jose (huvudstaden) och sen tog vi ett 8 manna plan (OMG bara det planet var sååå galet!) till St.Teresa. Där bodde vi sen och det var, på riktigt, som i en film! Rena paradiset! WOW! Skulle du slå upp ”paradise” i ordboken lär du hitta en bild härifrån..

Ready… Set… GO!IMG_5709 copyIMG_5734IMG_5727   IMG_5741

 

Efter en 45min med en relativt flummig djungel taxi kom vi fram till huset vi skulle bo i, allt jag kunde säga var WOW! IMG_5769IMG_6414

 

Jag hade absolut inga förväntningar, hade tänkt vi skulle bo hos nån på soffan typ och strandhäng, men vackrare ställe får du leta efter…IMG_5798IMG_5807IMG_5834IMG_6430IMG_6435

Här bodde vi första dagarna, vi hyrde ATV’s för att ta oss runt, precis som alla invånare där gör. Mopeder och ATV’s var det som gällde. Byn var relativt primitiv, men charmig och mysig på sitt sett, alla var trevliga och gjorde sin grej lixom.. soft. Matbutiken låg över gatan och små mysiga restauranger gömde sig i vartannat hörn… Mestadels lokalt spansktalande folk och några enstaka turister.. och så vi :)

Svenska Surf-akademin håller till här och vi hade några trevliga kväll ihop också. Killen som vi bodde hos (som förövrigt är Svensk o bott Costa Rica x antal år, hade stenkoll på läget o guidade oss alla varje dag vilket var toppen! (Lite som jag gör med alla svennar som kommer till LA 😉 Skönt att byta roll för en gångs skull!) IMG_5869IMG_5856

 

 

På dagen åkte vi på lite olika äventyr, tex körde vi med ATV’n längst med kusten på mil långa stränder,IMG_6455IMG_6491IMG_6464IMG_6507

 

 

Vi åkte upp till bergen och kollade olika utsiktsplatser som var såååå vackra!IMG_6522IMG_6561IMG_6537 IMG_6549IMG_6544

 

 

Ett hak som va riktigt shysst också, var en hippie beach lounge  ”Rockamar” precis vid stranden där man kunde sitta o kolla på solnedgången (som bara var utöver denna värld..) en deep house lounge DJ spelade musik i bakgrunden och folk tände brasor på stranden och dansade, skön vibe.IMG_6572IMG_6579IMG_6577 copyIMG_6631 copyIMG_6648IMG_6669 copy

 

 

Sen flyttade vi till några bungalows precis på stranden! det var så mysigt!!! Du kunde höra havets vågor brusa in på kvällarna och ligga o njuta av Paradiset is solen på dagen och bara ha det härligt! Vi solade, käkade vattenmelon och badade och puffa runt dagarna i ända lol Jag tänkte detta skulle man lätt kunna get used to…!IMG_5930IMG_6715IMG_6063

 

Där fick vi även ett gäng nya grannar…

IMG_6078IMG_6751IMG_6756

Men, livet kan inte alltid vara som i alla drömmar o sagors slut, tyvärr får man sällan lov att uppleva o njuta av något såhär vackert utan att nånting ska gå snett.. Paradiset” tog en ugly turn och förvandlades snabbare än blixten till mitt livs mardröm, då jag nästa dag var nära att mista mitt liv… ..

YouTube Preview Image

Vi hade bestämt oss att åka o titta på vattenfall i regnskogens höga berg, ca två timmar ifrån St. Teresa. På vägen skulle vi åka förbi Mel Gibsons mansion och kolla på ”The tree of the year” som var ett enormt Fikus träd mitt i djungeln med riktiga trasan leaner! Ont anande, vart det den sista bilden jag hann ta innan olyckan väntade bakom nästa hörn..

IMG_6727IMG_6735

Min mardröm var ett faktum…

på väg upp till vattenfallen blev vägarna allt smalare och torrare. Sandmolnen från ATV’n framför oss blev tjockare.. jag fick blunda för att inte bli blind av den steniga grusvägen, det guppade och hoppade och jag höll i så gott jag bara kunde, bakom i sadeln. Min killkompis körde på för fullt för att hinna med… Jag bad honom oräkneliga gånger att sakta in och hålla sig på sin högerkant, vilket tydligen blev ett irritationsmoment.. Vi hann inte på nästa brofäste innan bromsarna tog i rejält, däcken tappade fästet och som i slowmotion kände jag att vi gled sidleds…  Han hade tappat all kontroll över ATV’n. Jag visste det.. Jag har aldrig känt mig så maktlös och fullkomligen utlämnad i hela mitt liv. Jag ser paniken grimaseras som en förvrängd målning i hans ansikte och jag vågar knappt se neråt.. för en sekund blickar jag över stupet o ser vattnet rinna långt där nere under bron, samma stund inser att detta lär bli mitt livs sista ögonblick…

ATV’n åkte ut för klippan och rakt ner i diket. Jag som satt bak till, flög av och över honom som om en häst sparkat bakut.. Jag minns att jag bad till Gud och fick ett obehagligt ”lugn” över mej, som om att jag uppgiven accepterade mitt öde i tystnad. Men jag kvicknade snabbt till i all panik och insåg, mitt i fallet, att det fanns en liten chans, en gnutta hopp! att jag skulle landa i ån.. i vatten! Gode Gud, Gode Gud… bad jag. Att det ens fanns vatten i torr perioden är ett mirakel i sig..

Nästa sekund blir jag medveten, jag är under vatten.. bubblorna dånar i mina öron. Jag ber igen. Snälla låt mej inte slå i ryggen eller huvudet, låt det inte vara grunt snälla snälla! Jag känner sanden på bottnen smeka min axel och åter igen krampar min kropp då jag spänner alla mina muskler för att hålla emot smärtan som väntar… boom.. jag slår i.. men jag flyter  sakta upp, utan vad jag känner, större skada? Jag ber igen. Jag hör min vän ropa på mej som i en dröm ”Louiseeeee!!!!” ”Louiseeeee!!! vara är du!!!?”.

Paniken i hans röst var som ett skri från skär himmel. Jag försöker ta kraft igen för att komma upp till ytan,  jag drar mej upp, sliter ut min fot som fastnat i sanden med min sandal och ovanför ytan tar jag skräckslaget ett djuuupt andetag, LUFT!!!

 ”Louissseee” hör jag igen. Han ropar förtvivlat, ser mej samma sekund och ber i panik om min förlåtelse och frågar om jag är ok?! ”ja..ja jag tror det stammar jag.. men hinner inte känna efter förrän nästa grej; ”Spring upp!!!! Faaaann! Louise Krokodier!!!” Paniken stiger igen, For REAL!? Just det vi e i en djungel i Costa Rica! Ska jag klara fallet för att sen bli uppkäkad?! NO f*ing way! Adrenalinet sprutar vid detta laget och jag trevar i det tunga vattnet med all min kraft för att kämpa mej upp för den branta backen i min våta klänning och med en sandal på foten. Den andra ser jag i ögonvrån flyta iväg längs med strömmen.. Jag hör ”Ajjj”, han halkar med foten. Vi klättrar upp för den branta backen som om det var det sista vi skulle göra i vårt liv. snabbt gick det o ont gjorde det.

Väl uppe på ”Vägen” bryter jag ihop, kroppen skakar jag vet inte var jag är, blöder jag? Har jag brutit något? Jag känner inte mina fingrar och armarna domnar av, Kommer jag bli förlamad!? är det panik attack? Vad händer?! Jag är chockad, dyngblöt, gyttjig och totalt utmattad, fly förbannad, ledsen, lycklig att vara i livet, förvirrad, skräckslagen och känslorna finner inget slut… Jag ser en flak bil stanna, två män kliver ut, jag ber på bruten spanska om jag kan få sätta mej ett säte och värma mej, jag skakar tänder i 30 graders värme. Hittar en smutsig handduk i baksätet och ber om att få låna den. Vatten, jag måste ha vatten. Jag kommer svimma. Jag känner hur jag börjar tappa greppet igen..Jag hyperventilerar hjärtat slår i tusen. Jag ser en man komma med en begagnad vattenflaska – är det safe? vågar jag dricka det i detta land? Inget val, drick eller svimma Louise, tänker jag och tar en stor klunk och tackar så hemskt mycket innan jag brister ut i gråt igen.

Min kompis är relativt oskadd med en stukad fot och säkert i samma adrenalin anda o panik så skiter han i vilket. Han är redan tillbaka i diket och försöker få upp ATV’n med hjälp av de andra som nu stannat längst vägen. Jag är ensam. I ett skitit baksäte jag aldrig varit mer tacksam över, i Costa Ricas djungel träsk, över en timme från vår by, lämnad barfotad på en brant grusväg få bilar ens vågar köra på. Jag är Dyngblöt, skakar i förtvivlan, svimfärdig, traumatiserad och vet inte vad jag känner. Jag känner allt och inget. Paniken stiger igen. En spanjorska, som också stannat, kommer och håller om mej ett tag ”Tranquila, Tranquila” säger hon snällt o klappar mej på huvudet. Jag ber henne krama mej hårt.

Jag ser en blond dam en bit bort som nu också stannat, jag pekar med skakande arm o ber spanjorskan ropa på henne! Hon kan engelska, tack gode Gud! Vid detta laget har vår andra kompis som vi följde efter, insett att vi inte längre körde bakom honom och kommit tillbaka till olycksplatsen. Han har mina saker, kamera, mobil och pengar. Jag ber den blonda damen hämta dom ur hans ryggsäck och be om hans nummer och adress, om det är så att jag möjligen kan få skjuts hem med henne? Absolut säger hon snällt. Jag vägrar vänta i skogen en sekund till eller ens tänka tanken att åka på helvetes maskinen igen. Jag fick skjuts ”hem” av den blonda damen. THANK GOD!

Vi stannade en timme senare i byn och damen var snäll och handlade på apoteket till mej. Närmsta sjukhus låg 5 timmar ifrån, så jag fick nöja mig med en flaska vatten och en alvedon. Jag fick skjuts till en butik där jag kände ägarinnan o där la jag mig ner på en soffa, totalt utmattad och helt förtvivlad. I was safe.

Ja ni.. what a trip… Jag hoppas ni ALDRIG åker med någon ni inte litar på, och ATV’s är livsfarliga oavsett. Lesson learned. Men jag är O.K.! Tack GODE GUD. Jag har skyddsänglar bortom min vildaste fantasi och jag är OTROLIGT tacksam för att jag har mitt liv i behåll!!! Ta det ALDRIG för givet!

Jag får gå till kiropraktor i 1,5 månad nu för att läka mina svullna muskler och min nackes grymma ”whip lash”. Jag har dålig känsel i hela högra sidan av min kropp, rygg, arm, ben.. tår & fingrar domnar av emellanåt, nerver sitter i kläm och you name it.. men tacka du för det efter ett sånt fall! Vatten kan vara hårt som cement om man hamnar fel… men jag LEVER och jag är till synes ”oskadd” och jag kan inte nog förklara hur lyckligt lottad jag var..!

Anledningen till att jag skriver detta ENORMA inlägg, är för att jag hoppas jag iallafall kan varna och hjälpa någon annan att inte råka ut för samma sak! Så snälla, var rädda om er, utsätt er inte för idiotiska faror och är det något jag lärt mig så lyssna på er magkänsla! våga säga ifrån! Det är DITT liv och mest av allt NJUT av det!!!

Trots allt kunde jag ta en taxi sista dagen och ta del av en sista solnedgång i detta fantastiska, painful, paradise…

”Vista De La Ondas”

IMG_6771 IMG_6777 IMG_6800

-PURA VIDA-

XOXO /Louise.

Good food Good friends

Styrde upp en liten BBQ hemma hos mej härom kvällen för att fira jag är i liv efter min traumatiska Costa Rica weekend…

photo 1

Tur att jag har en massa härliga vänner som alltid är här för mej :) Mina Dj vänner, grannar och polare kom förbi och det var super mysigt, kan inte riktigt gå ut, vilket jag fick lära mej den hårda vägen efter ett försök att gå ut på middag med Natis härom dagen…

photo 2

får absolut inte ha klackar eller träna på typ en månad, hade så ont dagen efter ush. Så det får blir hemma myskvällar framöver och lugn o ro. Life is precious !

XoXo

Louise.

 

Go Lakers!

Igår var jag och min tjejkompis (som är o hälsar på) och kollade LA Lakers basketmatch på Staples Center!

Min granne bjöd mej o några av våra polare så vi hade ett bås längst upp och det var så kul ! Såg Jack Nicholson och Adam Sandler i publiken, Ni ser Jack på TV bilden här :)

photo

 

Mys

photo copy

 

XoXo

Louise

I’m back!

Hejjjj sorry jag blev bjuden på ett litet äventyr till Costa Rica i veckan så jag har inte kunnat blogga! WOW jag har massor av storys att skriva om, men först ska jag packa upp och ta ett varmt bad, men här har ni ett litet smakprov av paradiset!!!

IMG_6176IMG_6741IMG_6744IMG_6011

 

PURA VIDA!!!

XoXo

Louise.

Last night on the town

Så igår åkte min vän Ali hem till Sverige, så trist, men vi hade en kul sista kväll ett skönt musik gäng! Vi va på Warwick och sen drog vi till hotellet och snacka o skratta i timmar, love my friends!! Det var inget ”Hollywood” BS, bara värme talang o kärlek, music family.

photo 1 photo 2

coming home to this tidig gryning , Inspiration! Love my view!

photo 3

XoXo

Louise.